Hej Medberoende!

Begäret är mitt namn, min själ och mina ord. Ja hela jag andas begäret.

Jag kommer i all form i din vardag.

Kärleken, vänner, jobb, fritid, ja till och med mitt i natten.

I sömnen griper Medberoendet tag i dig med ilskna klor.

"Tror du att du kan få glömma mig bara för du sover?" Medberoendet skrattar i mitt ansikte.

Får mig att se bilder, på henne. Situationer vi varit i, med alla möjliga tänkbara och även otänkbara utgångar i alla situationer.

Om Medberoendet är riktigt elakt en natt så drömmer jag om hopp,

Jo men visst. De kan bli vi igen. Jo visst, varför skulle hon inte sluta dricka pga dig?

Jo men fucking satans jävla visst, haha. Hennes leende sköljer över mig i drömmen, hon ber om ursäkt för alla gånger hon svikit mig. Alla gånger hon inte försöker och får mig att se på.

Jag ler och säger att det är okej, de är ingen fara. Fast min själ och allting jag någonsin stått för skriker, ja ryter åt henne att de är inte alls okej och att jag vill att hon ska brinna i helvetet för vad hon fått mig att utstå.

Men nej, inte jag, istället står jag där from som ett lamm och säger att allt är okej, allt är som de ska vara.

Hon ler ett elakt leende och tar upp en ölburk. Spottar mig rakt i ansiktet, eller ja de är åtminstone vad de känns som.

"Nej snälla." Hon tornar upp sig över mig.

Jag vaknar svettandes och flåsandes. De var bara en dröm.

Hon har fortfarande sagt upp kontakten med mig, fortfarande hatar mig. Besvikelsen sköljer över mig.

Jag ville så gärna leva i drömmen, hon hade fått druckit tusen ölburkar, tagit tusen jointar och hur mycket heroin hon ville, jag hade gladeligen hållt hennes hår när hon ligger över toasitsen och spyr. Jag hade gjort de tusen gånger om.

Jag önskar så mycket att leva i den drömmen att jag har svårt att vakna vissa morgnar.

Jag som driver denna blogg har ett Medberoende.

Jag är förälskad och bunden till en kvinna som är beroende av allt möjligt, och jag som alltid har haft ett beroende till att hjälpa föll för henne.

Min blogg kommer handla om att skriva av sig lika mycket som att försöka göra framsteg.

Jag kan inte ge råd om hjälp. För första gången är jag i fokus.

Och jag ska ta mig upp.

/Medberoende

Denna låt beskriver mycket jag känner och allt vad jag är för henne.

Kärlek.

Ett ord med ganska många innebörder.

Du kan älska allt möjligt, med alla förutsättningar eller inga alls.

Min kärlek började med att vara vänner.

Vi umgicks ganska ofta, och det var uppenbart vad hon höll på med.

Hon drack, mycket. Vi spelade lite i hennes lägenhet, och var en välkänd player dessutom.

Jag insåg någonstans i dimman att hon flörtade med mig.

Vill inte gå närmare in på det, men där var jag fast.

I början kämpade jag emot. Ville inte, försökte att inte ses, kom på ursäkter.

Jag umgicks med andra. Försökte låta bli att ens tänka på henne. Men ni vet hur det är när man är kär.

Man faller, hejdlöst. Någonstans där efter en månad så hände de något med henne som hon inte vill prata om. Efter de kom första grälet.

Hon hatade mig, jag gjorde allt fel, jag var dramatisk, dum, taskig och irriterande.

Och jag lyssnade.

Jag har ett sms som äcklar mig när jag läser det, ett som jag skrivit då.

"Snälla ge mig en chans till, jag lovar att göra mitt bästa att inte reagera, att inte bråka."

Så jag fick komma tillbaka, och hamnade i samma skit igen.

En dag när jag vaknade i hennes säng, så låg hon inte bredvid mig.

De luktade något, stickande och sött. Prasslade lite.

Jag gick ut, och där satt hon i soffan och tände på heroin.

Satte mig bredvid henne, och skamsen som hon var vek hon ihop foliepappret och la det på bordet.

"De där är heroin va?" Hon skakade på huvudet och tände en cigg. "Vafan var inte dum, jag ser ju att de är horse. Varför ljuger du för? Jag vill bara veta vad de är du håller på med." Fortsatte jag.

Vi rökte under tystnad. Hon satt och noddade till lite då och då. Sen gick vi in och la oss på sängen, och hon somnade på min arm. Jag skulle gått redan då.